Thought by Jennylee

The midnight kiss is just not another kiss. It's all the hope of romance at the year culminating in just one moment.

It's not just another kiss

---

14 hours until the new year. 12 million people in Los Angeles. 1 connection shouldn't be this hard.

Tar en kaffe och läser dagens tidning på Non Solo. Solo. I ett hörn med myllret i öronen och helgspatserande människor i vinterkylan. utanför fönstret Mörkret sänker sig över taken i takt med att skummet på latten lättar. Stearinljusen gör gott för själen. Trivs bra i mitt eget umgänge  med det senaste dygnets nyheter som enda sällskap.

Skidåkning på förmiddagen. Lova och Klara är mina små idoler, söta som få. Efter all boost av frisk luft gjorde sig tröttheten påmind och en halvtimme i sängen framför tvn gjorde gott. Ju lugnare tempo jag lever mitt liv desto tröttare blir jag. Drar slutsatsen är det är ett gott tecken och att det är rätt riktning.

Åter till rubriker, kolumner och brödtext.

Jars Of Clay – Waiting For The World To Fall (Narnia Album Version)

Underbara vän som säger de rätta sakerna och som hör det jag inte säger. En komplimang kan ge så mycket när man tror man behöver den som minst. Underbara vän som finns. Det jag säger är inte det jag menar, det är mer än så.

Sorgen kom ikväll, rädslan för ensamheten. Tanken på allt det goda som överskuggar det andra, det som ledde till beslutet. Vågar ta emot den, känna, och lämna. Såg en parodi på det perfekta livet igår och kände en saknad. Inte en saknad efter något som funnits men en saknad efter en trygg tvåsamhet med allt det där som ska finnas och som kommer. Det där som vi var på väg emot men aldrig hann till eftersom vi var så upptagna av oss. Vi hade allt men ändå saknade vi allt. Konstant. Ingen akut längtan men ett uns av saknad. En glimt av den oförutsägbara framtiden som får kontrollen att svikta.

Det här är första gången jag  är sann mot mig själv, har varit mitt jag och insett att det inte funkar. Samtidigt så är jag så rädd att aldrig hitta någon som känner mig så bra igen och kan ge oövervinnerligheten utan det krystade. Utger mig uppenbarligen för att vara en person som inte behöver komplimanger. Eller så hör jag dem inte helt enkelt. Väl medveten om skalet som kan vara svårt att tränga igenom men samtidigt så är det när muren är som högst de behövs som mest. Eller är jag så pass nonchalant att de inte är förtjänta? Idag vet jag inte men behöver dem uppenbarligen.

Hörde en låt ikväll, en låt som följt mig genom ett par år. Alltid funnits i periferin men aldrig varit the one. Har förknippat den med så mycket bra idag dök den upp i ett annat sammanhang. Fortfarande lika bra men med tyngden i den andra vågskålen. Tvetydig eller mångsidig?

David Gray – Sail Away
Ulf Lundell – Hon Gör Mej Galen (Live '93)

Hittar inte den där lilla uns av energi jag så väl skulle behöva nu. Tiden passerar för fort. Har egentligen för mycket att göra, dagarna går i ett. Piggare av att träna men tiden försvinner. Allt handlar om att ta sig från en plats till en annan och däremellan dåligt samvete för sig själv att aldrig hinna med. Blir kontoret i helgen, måste få saker gjorda. Testar solarium, behöver energi. Sluta planera minutiöst och ta det som det kommer. Härlig helg framför mig men mycket bokat. Den inre stressen börjar göra sig hörd men det är bara jag som kan påverka det. Tackade nej till en resa igår. Trist men välbehövligt. My Calendar stämmer bättre än någonsin. Måndag blir det förändring. Energi gör dig hörd, jag ger dig utrymme, kom tillbaka!

På väg till luften kom energin farande. Solen skiner och det känns som vår i luften!

Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg

Hemkommen från en kväll på Operan. Bra föreställning i landet lagom. Det är vackert och det är kulturellt. Leendet fanns på läpparna och drömmarna seglade iväg. Sedan grep handlingen medvetandet och tog över. Ett par timmar senare var det över. Det är en otrolig verklighetsflykt som fyller sinnet med ro. Humorn var en
nyckel som jag är tacksam fanns. Låste upp de rum som annars förblivit låsta ikväll. Rekommenderar Barberaren i Sevilla. Tro hopp och kärlek med lyckligt slut. Ibland är det allt.

Svettades en timme på gymmet innan. Svetten rann i samma takt som musikens rytm. Kroppens cylindrar dras med ut i evigheten för en stund. Inombords väcks något till liv, ett frö som gror och växer sig starkare för varje andetag. Varje ansträngning ger näring likt en uttorkad ormbunke som får vatten. Bladen vecklas ut låter sig
fångas av solens strålar, liksom dansar i vindens bris. Vinden som fångar tanken, blåser bort det naggade i kanten och sveper in med ny energi. Sträcker ut handen och fångar de små kornen. Glimrande glitter. Nu är dagen slut.

En full buss.

En buss av tankar och sinnen. Den tar oss fram genom det snötäckta vinterlandskapet. Snötyngda granar liksom glimrar i de obeträdda markerna. Det är ett orört landskap fyllt av hemligheter. Vad utspelar sig bakom skogsridån? Känslorna rosslar likt en morgonstämma. Sjunger upp. Vemod blandat med lycka. Trygghet i ovissheten eller kanske ovisshet i tryggheten. Jag vet inte men känner. Vadar ut mot en ogreppbar känsla. Fångas av nuet samtidigt som landskapet utspelar sig på andra sidan fönstret. Fantastiska covers ljuder i öronen. Skriver i den lilla svarta. Penna mot papper. I ett snötäckt landskap är jag mig själv som bäst. Det är då känslan finns. Känslan av allt.

Omger mig med en stor ensamhet. Människorna runtomkring mig finns men i en annan tid i en annan sfär. På TV visas den obligatoriska svenska filmen. Det är basal kärlek. Skratt och gråt, kärlek och sorg. Det är långt borta. Oberörd. Känslorna tar plats, uppfyller och vill ut. Finns det rum? Ett uns av panik snuddar vid tankarnas omlopp, det är för stort. Varje träd, varje liten gren har betydelse för helheten. Betraktar på håll men är en del av en helhet. Det är en vacker kväll.

Magnus Carlson – Jag ber dig
The Sweptaways – They don't know about us
Ane Brun – True Colors (Bonus Track)
Thåström – Men bara om min älskade väntar

Kan inte riktigt utröna om det är jag som är alldeles utomordentligt klantig eller om jag helt enkelt bara är otursförföljd. Klockan är halv sex och hittills har jag denna dag lyckats:

- Hälla tevatten i en mugg som sprack
- Haft en vas i golvet
- Tappat en flaska full med sköljmedel på tån
- Fått bredband installerat men har tydligen ett trasigt modem
- Haft sönder ett lakan (ja men det var i tvättmsakinen)
- Glömt bort tre viktiga saker

Är frotfarande vid gott mod men det börjar bli svårt att hålla det uppe. Vet knappt om jag vågar ta mig iväg på Body Combat idag, riskerar att stäcka mig, snubbla, trampa någon på tårna, slå mig själv i ansiktet, komma för sent, halka på vägen, bli sjuk, svimma. Men jag tänker utmana ödet.

Giv mig styrka!

Bob Luman – Bad Bad Day

Sitter och ser på mitt blinkande modem. En knapp lyser. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Sex blinkar. En knapp lyser. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Tre blinkar. Sex blinkar.

Det är tyst. Det är inte ofta det är tyst men koncentrationen är på topp, förutom modemet som stör med sitt akuta anropande. Vill inte koppla ur det om det mot all logisk förmodan skulle sätta igång och fungera. Arbetar flitigt från vardagsrumsgolvet. Mobilt bredband är räddaren.

Imorse var jag på dåligt humör som så ofta annars när jag sovit för lite. Gick i den ilande kylan och irriterade mig på hon i pälsen som stannade mitt i gatan, hon med Sorrellskorna som vände tvärt och trampade mig på tårna, mannen med den svarta rocken som stog i vägen i spärren. Kom till Hötorget tänkte ta bussen men fick ett infall att promenera Kungsgatan ner. Det var en fin kylig klar morgon. En sådan morgon som kryper in och planterar en klirrande känsla i kroppen. Bestämde mig att vara på bra humör, gillar inte att vara sur, har inte tid för det. Känns som slöseri. Har inte tid att slösa alldeles för onödigt. Så när jag promenerade ner för gatan med lurarna i som idag bjöd på lite Stones så bestämde jag mig helt sonika att det blir en bra dag. Jag är glad idag. Nu är jag glad. Fortfarande trött men glad.

Air Music – Blinkar Blå

Skornas klackar mot marken ekar i den tomma vinternatten. Ett par bilar passerar förbi. En kvinna med hund, en kepskille i telefon och ett par som skiljs åt. Söndagskvällens kyla smeker kinderna. Ökar på stegen. Fönster som lyser inbjudande och lockar med sin ombonade värme. Går gatan upp som så många gånger tidigare. Öppnar grinden, stänger grinden, Portkod. Inne, hemma.

I samma stund som nycklarna skramlar mot dörren kommer en märklig tanke kanske mer av en känsla. Vill skicka ett sms. Inte till vem som helst. Till en person. En obefintlig. Vet vad jag vill ha sagt men vill inte ha svar. Det är endast jag. Söker fransk existentialism men behöver ingenting mer i livet. Allt finns. Måste hitta pusselbitarna som får saker på plats. Ett hörn är påbörjat, ett par fristående delar har hittat varandra och en kant har börjat ta form.

Finns mycket jag vill säga och lika mycket jag vill fråga. Orden hittar inte dess rätta form. Är bra på prata men får ingenting sagt. Vrid på det, stanna upp och ge tid så finns det mycket mer. Önskar jag får tid så finns jag även i ordets lag. Tiden finns, får jag den?

Semester bokad. Plötsligt kändes det mer nödvändigt än någonsin. I samma ögonblick som köpknappen fick sig en törn av muspekaren liksom försvann all energi. Stora förändringar som satt spår, goda men omvälvande spår. Ser fram emot att ge tankarna tid till utveckling. Läsa böcker och analysera. Fotografera. Konversera. Tid för reflektion.

Påmind om gårdagens träning, varenda muskel stretar emot när jag rör på mig. Lägger mig ner. Tar en stund och låter kroppen vakna. Huvudet börjar koppla ihop ett och ett. Reflekterar över den gångna veckan. Inser hur snabbt en vecka passerar. Det händer mycket nu, mycket och ingenting. I höstas var det mycket förändringar i livet så är det inte nu snarare börjar de pusselbitar som inte redan hittat sina kantspelare falla på plats. Nu händer mycket men små saker hela tiden. Den här veckan har jag kommit igång ordentligt med träningen, träffat en person jag inte träffat på flera år, umgåtts med trevliga vänner, ätit middag och druckit vin i bra människors sällskap, ansiktsbehandling, haft en hektisk vecka på jobbet. Och det är än så länge bara fredag. Behöver lite tid att reflektera. Helgen blir lugn och ska ta mig tid till just detta. Livet tappas inte bort. Trivs!

Dubstar – Stars

Tornrummet står åter i sin forna glans. Ljusets värme mot marmorns stenhårda glans. Hjärnan åter från de dödas vilohem. Stannar upp och slår mig ner. Skojrtan är för stor för mig men för liten för livet. Glasögonen gör dimman klar. Finns frågetecken utan svar.

Dagen bestod av missöden och elände från morgon till kväll men humöret fann styrka och gjorde allt gott. En lunch med träning, kroppen utnyttjad till max. Svetten droppar. Pulsen ekar i takt med musiken. Det enda som finns är jag, jag och min kropp i spegelsalen. Allt runtomkring försvinner. Orkar lite till, musklerna på bristningsgränsen men orkar lite till. Tankarna kommer och går, ingenting fastnar - ingenting består.

Kväll i välmåndets lugna vrår. Ansiktsbehandling. En och en halvtimmes smärta blandat med njutning. Avslutade med middag i Zitas välkomnande sorl. Lite skratt, lite prat. Värme.

Nu ska jag vattna tulpanerna med rödvin, lyssna på kent och låtsas vara en otimid tonåring. Eller dricka te och ta Paul Auster i handen och hoppas Mannen i Mörkret står sig lika bra som Illusionerna och New York.

Dagens livsuppfattning tillhör Arvid:
"Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet" 

Vissa morgnar blir bara så där bra. När musiken och humöret är i en hundraprocentig symbios. Idag var en sån dag. Gick ut genom porten satte på en random spellista och första låten var Ever Fallen in Love med Nouvelle Vague och det kändes bra, underbart bra. Zappade över till spellistan med samlingen av deras album. Master And Servant blev morgonens ledmotiv tillsammans med Road to Nowhere. Känner mig glad, upprymd och lycklig. Sådär så hjärtat nästan sprängs och musiken uppfyller allt omkring dig och målar världen i vackra toner. Tänk om någon kunde tonsätta varje morgon, plocka fram just den musik som passar mig just då. Igår var i motsats till idag en inte alls lika bra musikmorgon och hela dagen blev spretig och fann inget riktigt fokus. Alla morgnar borde vara som denna morgon. I tunnelbanan var det alldeles för mycket folk, höjde volymen ett snäpp, och såg ut över morgonrusningen utanför vagnsfönstret. Vackert!

Nouvelle Vague – Master And Servant
Nouvelle Vague – Road To Nowhere

Vaken i ottan av fri vilja. En lång varm dusch sköljer bort drömmarna och tar mig hit här till nuet. Ligger på sängen en stund och stirrar i taket och tänker på Ingenting. Ingenting är en skön person som man kan vara sig själv med. Består liksom av ingenting. Där får man mycket utrymme men hon är svår att greppa. Vill försvinna hela tiden och ge vika för de där andra. Allting. En tydligen vis väldokumenterad auktoritet sa till mig en gång att jag skulle tillbringa minst fem minuter per dag tillsammans med Ingenting. Det gör jag inte, förlåt att jag är en dålig vän men tycker om dig ändå!

Joshua Radin – Today

Sömnbristen kom och gjorde hembesök. Har trots detta varit effektiv hela dagen från morgon till kväll. Har dock en del tvivel på vissa saker men tror det är tröttheten som gör det, orkar inte riktigt lägga den energi som behövs just nu. Träningen kommer troligtvis vara ett bra botemedel. Blev en ganska lugn sådan idag men var där, går dit imorrn och så var jag igång igen. Pustar ut.

Imorrn bokas resa ser fram emot att se en annan del av världen ett tag. Välkomnar solen med öppna armar.

En låt som följt mig genom hela dagen är Human League. Märkligt men märkligare saker har hänt. På fredag kommer Hanna. Ser fram emot det. Sist hon var här såg livet väldigt annorlunda ut. Jag mår bra idag, hon mår bra idag, Det blir mysigt!

The Human League – Louise

Testunden i köket var trevlig. Det är den bästa vän jag haft kanske kommer ha men vårt liv speglas inte i varandras ögon längre. Det är frid. Ett samtal utan laddning och en stunds perentes. Te och samtal. Uppdatering och anekdoter. Ett kort hej, saknar dig. Bra check slut hejdå. Skönt. Jag mår bra, jag är lugn, jag har ro. Kontroll och inga mellanslag. Det kommer komma stunder då allt är gömt i snö men vet att jag kan hoppa mellan isfläckarna utan att falla dags att gå in i värmen.

Välkommen livet, välkommen hem!

Dras mellan sju olika världar. Paniken sitter på axeln och väntar på att hugga in. Gladare än på länge men minns sorgen lite för nära som en skugga som ständigt skymmer. Just nu är saker och ting väldigt fel tajming men är inte en person som säger stopp. Livrädd att låta det gå förlorat för att det inte går här och nu. Hoppas tiden går sakta och låter mig komma ikapp. Snälla, för min skull. Vill bara ha ett hjärta utan mellanslag.

Valde ändå ordet dras och inte slits. Kanske kan börja lita på den spirande känslan ändå utan rädsla för bakslag. Långsamma små steg.

 

Bilden från en av mina absoluta favoriter Garance Doré

Fick anledning att tänka på denna fantastiska film precis. Dags att se snart.

En rastlös vecka är snart till ända. Nu kommer helgen och livet börjar åter glimta med sina förföriska konster. Har gjort ingenting en vecka. Bio ochtTisdagsafterwork var höjdpunkterna sen kom stiltjen. Jobb, fix, hem. Livet kom ikapp och rann iväg. Det är tomt, det är vardag, det är tristess. Jobbet är en annan liga det är inte med i denna avhandling, det är det där underbara stället jag tillbringar dagarna på inte paragraf två som vi nu ägnar tid åt. Väntar på något att något ska hända. Hur ska det kännas? Har aldrig stannat upp förrut, hur vet man när man kan ta vid och spatsera vidare? Finns det några tecken? Rastlöshet är tydligen inte svaret har jag hört många gånger men vad är svaret då?

[ingenting] – Tomhet, Idel Tomhet

Fleetwood Mac – Dreams

Kunde inte sova inatt så låg och funderade en del på dagen som passerat bland annat..

Drömmar är märkligt, känslan de kan lämna efter sig. Inatt drömde jag om en person som jag tänker på sådär ibland men inte mer än så. Inatt drömde jag om honom, inget speciellt det heller men har liksom inte kunnat släppa tanken på denna person under dagen. Han har passerat förbi mitt medvetande vid konstiga tillfällen nu senast när
jag borstade tänderna och stirrade in i väggen. Imorrn är det glömt men tack ändå för att du var med mig idag. Det var trevligt sällskap och vi kommer aldrig hänga igen!

Eftersom att jag nitiskt lyssnar på varenda låttext till musik och gärna kollar upp texten så förväntar jag mig att alla gör det. Detta leder ofta till total övertolkning av situationer och en otrolig press när jag själv ska dela med mig av musik hur den personen/personerna ska tolka det jag delar med mig av. Just nu är jag till exempel helt övertygad om att en person är olyckligt kär för det är mycket lugn ganska melankolisk musik. Det kan ju faktiskt vara så att jag är helt ute och cyklar och att den här personen helt enkelt gillar denna slags musik. Alla behöver ju inte vara som jag och lida av total personlighetsklyvning och fara och flacka mellan alla ytterligheter på denna jord. Inte alls.