Thought by Jennylee

Varför är du så rädd lilla vän, att släppa mig fri från ditt liv. Jag gör dig ju illa om igen så kan vi inte fortsätta. Släpp nu taget och låt minnena blekna. Blekna bort från allt det där som i början kallades kärlek men nu bara är en tvetydig misär. Vi kan inte vrida tiden tillbaka så med den sorgsnaste blicken säger jag adjö. Vi ses säkert ibland i ett vimmel en kaffe eller två men snälla vännen låt minnena blekna det blir bäst för själens ro och snön kan äntligen smälta till tö. Ta hand om dig dig vackra låt ingen dig trampa på, du är den bästa i alla världar jag önskar det kunde vara vi två.

Monaco – What Do You Want From Me?

Genom tid och rum, 1000 mil längre fram finns en annan stund. Kvällspromenad på Kungsholmen med solnedgången i ryggen och en vän vid sin bästa sida. Kameran på axeln och vi är på väg mot något stort. Vi har luft under vingarna och genom perferin ser klarheten i det mesta. En varm kylig kväll går mot natt som sedan blir en gryning av skönhet och en dag några mil längre fram. Södermälarstrand står i vacker brand, en känla som döljer en sanning som är värd att se. Det finns en dag för allt och denna tid är nu.

Carl-Johan Vallgren – Maria, det blev vår idag (Om allt jag såg på vägen hit)

I samma takt som tåget far genom det ännu inte vårutspruckna landskapet drar mitt liv förbi. Lite för snabbt dags att dra i bromsen och pausa en minut eller två. Tid för reflektion för att inte surra med i bruset och tappa bort känslan av kontroll.

Likt vårlandskapet ligger många förväntningar och väntar på att få blomma ut. Knoppar som förvandlas till löv, drömmar som blir till sanning och ett liv byggs upp på nytt. Rusar åt många håll och splittringen är fullkomlig. Läste i ett horoskop att jag är en jordens människa och påverkas mycket av årstider. Instämmer. Vår, förväntan, förnuft? Tåget far vidare mot nya destinationer som är samma som igår och dagen innan det. Nya destinationer men rälsen genom landskapet försvinnande likt den räls som gick genom landet igår. Är det omgivningen som förändras eller tåget med livet som innehåll?

Kristofer Åström – Blind Motherfucker

Passerar gatan ångest, gatan flärd och gatan längtan. Promenerar i ro utan att omvärlden tar plats. Min hemstad där jag blev början på det jag är idag och där det fanns otaliga du. Alla du lever annat liv alla jag lever så som sig bör. En nattlig promenad och livlösa själar passerar i revy. Kyrkan där så många liv startat, förenats och sörjts stoltserar med torget i bakgrunden. Drottninggatans kullersten möter conversens sulor. Den vackra staden som gett så mycket ångest och skänkt så mycket hopp. Dras tillbaka till då men med en självkänsla som är nu. Det nattliga livet med de konstiga människorna i små hus på landet och den ständiga ångesten får sin triumf på torget utanför den nattöppna restaurangen. Mitt nattliga Örebro.

Gil Scott-Heron – Where Did The Night Go

Har ett febrilt hjärnstopp för tillfället. Jag ser orden skymta bakom hörnet men de försvinner i rasande fart så fort jag närmar mig. Jag är glad över att ha fått hem Chuck Bass, fin i mitt sällskap. Blir glad av att ta den gräddvita Chuck till jobbet istället för den panikartade tunnelbanan. Denna vecka är en svår hållasigvakenvecka. Somnar inte på kvällen och är dödstrött på morgonen. Har ställt om maten till något just nu mitt emellan GI och LCHF så är dödstrött på eftermiddagrna på grund av det. Ska bli skönt med helg och hinna ikapp. Måste ha energi för att sova och trötthet för att somna. Måste ha tid för att hinna ikapp och ro för att ta det lugnt. Skjuter på det. Lite till. Helgen blir nog bra.

Nikola Sarcevic – Tro

 

Känns lite för nära, lite nära. N ä r a. Hjärtat pumpar och allt växer. Vågar inte släppa det lös för rädslan att dras med och bli ett löv i vinden, ett spretande blad i stormen. Vattnet under ytan är grumligt och för varje armtag i affekt blir det djupare. Balansgången är fin, ohållbar på sikt. Locket på känslor trycks tillbaka, allt är bra. Bubblar över vid närhet och påminner om grumlet. Skruvar locket lite hårdare. Staplar ovanpå. Radar upp det bra ohållbara. Tillsvidare.

Backyard Babies – Abandon

Skärtorsdagen slutade som en särledes utmärkt dag och afton. Vänskap, okunskap och vidunderlig utsikt.

Skärtorsdag

Begäret stiger och kittlar nerver likt en kopp rykande hett kaffe. Ser det komma, doften ringlar sig närmre i sakta mak och väcker alla sinnen. Nackhåret reser sig sniffande. Doften du så väl känner utan kaffets aromer inom mils avstånd. Begäret finns där trots att du finns på andra sidan. Av vad? Kan känna din närvaro utan att veta vem du är. Ren fiktion eller förbannad lögn. Likväl finns kaffedoften sakta ringlandes kvar. Arom.

Prince – I Would Die 4 U

Vågorna slår mot stenens runda karga yta. Vindens kraft för tankarna. Horisonten är lugnande. Trädens grenar yr och far men står likväl kvar i sin bastanta närvaro och inger trygghet. Simon's Town. Guest House med panorama mot det sköna. Lugnande musik skänker sinnet ro med naturens vildsamma akt på andra sidan den aldrig förr så tunna rutan. Kontrasterna är till fullo. Idag en övning i stillhet, igår en utekväll som kan liknas med det vilda vi just beskådar. Från Kapstadens brus till den lilla fiskenbyn som för tankarna till krigstid. Lunch i takt med rasslande grammofonskivor, en fläkt som sakta makar sig fram i taket och de uniformerade marinarbetarna som skymtar ovanför spetsgardinen.

Abdullah Ibrahim – Ocean & The River

Sommarens vindar smeker mot kinden. Blått grönt klart rent. Högt gräs kittlar mot benen himlen är oändlig. Passerar i perferin likt en gammal film som knastrar minnen. Sena nätter skor i cykelkorgen mot nattbadet i sällskap med fågelsång i tidig morgon. Brunbrända armar fräknar på näsan. Vågor sköljer klipporna evigheten känns nära. Kysser solnedgången välkommen med vidsträckta armar.



Monica Zetterlund – Sakta vi gå genom stan

Helgen innebar Verbier och god vän. Skidåkning är lycka. Skidåking i trevligt sällskap himlen inte långt borta. Checkade ut och levde en stund. Kroppen pumpade snö och ögonen letade puder. Mer än så är överflöd. C'est tout.

För många skål.
För lite sömn.
För många mil bakom ratten för tidigt.
Flygplats med två landsgränser.
Avspärrad avtagsväg mot Frankrike.
För arg på idiotiska biluthyrare.
Snäll person med service i blicken.
Glömd telefon.
Börja om.
Bil lämnad.
Fel terminal.
För många tunga kilo.
Sen.
Hann köpa vatten.
Fullt flyg.
Varmt flyg.
För många flyg för startbana.
Sömn.
En timme senare börjar det orna upp sig.

Buddy Guy – The Price You Gotta Pay featuring Keith Richards

The Pains Of Being Pure At Heart – This Love Is Fucking Right! :)

Jag tappar bort mig själv när det finns ett oss.
I en ocean av känslor och vilja kommer de simpla känslorna i första hand. Viljan att dras med ut i det skimrande landskapet trotsar de små susen av sunt förnuft som försöker göra sig påminda. Så plötsligt en dag är känslorna inte alls så där himlastormande längre och de små susen är nu stora svarta moln som drar in över den tidigare så klarblå himlen. Det rosa sockersöta lagret smälter sakta bort och under finns den krassa sanningen som man så desperat försökt mota bort. Blundar lite hårdare men molnen växer sig större i samma takt som självbedragelsen gnager djupare. I livets långa lopp är det bara sanningen som går i mål som ens har ett målsnöre att korsa. Luftslottet kan så lätt försvinna, en liten pust så var allt borta och kvar finns en hög med ouppklarad bråte. Sätter eld på den, flammorna slukar gren efter gren och ger efter sin aska svart som natten. Glöden sparar jag inom mig glöden som varje gång det förrädiskt skimrande visar sig flammar upp igen.

Kompromisser måste visst alltid finnas men till vilken grad? Blir det ens en kompromiss om man inte visat sitt rätta jag, om man inte kan vara ärlig mot sig själv?

Pearl Jam – Just Breathe

Och plötsligt stod allt så klart. Lägenheten med stora balkongdörrar i glas som släpper in kärleken i vårsolens strålar. Böljande gardiner i vitt. Den förstora skjortan och utsläppt hår. Obäddad säng med täcken på hög. Frukost i sängen. Tidningar och böcker i ett vacker kaos. Till sommaren blir jag kär. I takt med trädens grönska formas framtiden. Tills dess lever jag i nuet en stund.

Håkan Hellström – Kär I En Ängel
Autisterna – Himmelen

I stearinljusens sken skymtar skuggor av en framtid i svart. Svart spetsprydd framtid höljd i dunkel med en ton av beige. Sträcker ut min hand och försöker fånga en glimt. En handfull framtid fångad för en sekund. Skakar speldosan så snön yr i globen för att se den sakta dala ner mot marken och allt är sig likt. Allt är sig likt men det finns ett minne av en framtid, en strimma ljus i en mörk stad med tomma fönster. I en väntan på ro sveper vinden förbi. Blåser upp till storm. Först när stormen är över kan det bli ro. Då är vi där vid regnbågens slut och skattar oss lyckliga i en värld av mosaik. Vackert trasig i sin ofullkomlighet.

Paloma Faith – Do You Want The Truth Or Something Beautiful?

Hetsdricker vin, lyssnar på Bob Marley och spenderar en månadslön i nån värdelös webbshop på värdelösa prylar som ingen vill ha. 1000 köp ska jag göra. 1000 värdelösa köp. 1000 småsaker ska jag köpa. Det fulaste jag kan hitta. 1000 likadana köp. I brevlådan kommer det 1000 avier för att hämta minst lika många små paket. I ångorna av bakfyllan ska jag gå till postkontoret med alla mina avier, hämta ut varje paket ett och ett. Öppna dem på postkontoret och säga, åh nej fel färg, oj varför köpte jag de här. Efter att ha öppnat 500 paket ska jag lugnt stillsamt och lite förvirrat säga men oj alla är ju likadana de här vill jag inte ha. Be att få nytt inslag till alla paket för att sedan paketera om 1000 paket. Skriva adress på varje och be dem posta alla på nytt.

Det är tisdag idag.

Bob Marley & The Wailers – Mellow Mood (Remastered)

Ikväll är det stass på. Fina kläder på fina flickor. Här ska minsann firas - bubbel och coctails i ett virrvarr. Middag på Jungfrugatan. Snömodd och bekymmer är minnen blott. Allt det där vackra i livet är värt att firas, höj era glas och säg tack, tack för allt det fina. Efter vintern kommer våren, efter våren kommer sommaren, eftersommaren kommer hösten, efter hösten kommer vintern. Det var visst livet som pågick. Dags att stanna upp, höja blicken och le. Ge dagen ett leende. Lyckan i botten på ett glas champagne.

Aretha Franklin – Let It Be
Stevie Wonder – You Are The Sunshine Of My Life

Hopknycklade servetter på hög, nässpray substitut för make up, film efter film på tvn. Förkylningstider. Näsan rinner och ögonen tåras. Ynklig. Ynklig. En ledig helg med planer. Inget är påbörjat och inget är slutfört. Hade en kreativ helg framför mig som slutade i ett hav av pappersservetter. De är mina vänner under ytan av fiendeskap. Flytt in i en värld av film och tv. Rest runt jorden levt så många öden sett så många personer. En värld av möjligheter. I Paris följde jag en dödssjuk, i England lärde jag mig poesi och i USA funderade jag över existentiella problem. Däremellan drack jag te på NonSolo.

Mörbultat efter gårdagens BodyCombat. Ryggen värker och varje andetag känns som en smärre uppoffring. Detta kompenseras med Nike Dynamic Training ikväll. Ses fram emot.