Looking through my calendar

Fibes, Oh Fibes! – My Calendar

Detta kommer bli en alldeles för lång följetong om mitt liv och mina drömmar och planer. Kommer onekligen bli intressant att gå tillbaka och se vad som egentligen hände. Planer finns det gott om, överflöd, det finns ingen hejd. Den dagen det inte finns orimligt mycket planer i mitt liv är jag nog en grå vissnad blomma utan hopp om överlevnad. Ungefär som mina julblommor som tyvärr inte kommer uppleva en dag av 2010, knappt julen 2009 heller ju i för sig.

En tidigare kollega kallade mig för drömmare, jag har sedan dess funderat en del på vad hon menade med det. Det är dock tydligare nu än någonsin. Mål är det viktigaste i mitt liv, det är min drivkraft mitt sätt att komma framåt. Sen kan målen ändras dussintals gånger men det går fortfarande framåt. jag har jobbat mycket på att inte springa i olika riktningar utan försöka fokusera på en och samma sak och hoppas jag har blivit lite bättre på det.

Lite saker som jag hoppas hända under 2010 vilket för övrigt kommer bli ett väldigt bra år är:

- Festivaler. Peace and love och Arvika är på kartan än så länge. Dock är det festival på vuxet vis, inget äckligt tältboende i en svinstia med fyllesvin.

- Resor. Sol, storstad, skidor, bila, vila, simma, svimma. Ungefär i den andan kommer året gå. Återkommer mer om den biten då vissa resor blir ganska snart.

- Jobb. Haft ett par månader av inskolning men nu är det nytt år och nya utmaningar. Känner hur energin börjar komma tillbaka, jag har satt ett mål till hösten som heter duga så nu är det bara att köra. Stenhårt!

- Träning. Till våren sätter jag igång med personlig tränare. Jag har insett att jag nog alltid kommer vara ambivalent i min träning. Av eller på det finns inget mellanläge så det ska denna stackars person få hjälpa mig hitta, långsiktigt och strukturerat. Det kommer bli en nyhet i mitt liv. Målet ska jag skriva mer om en annan dag men den karamellen tåls att sugas på ett tag till.

- Lugn och ro. Som grädden på moset har jag smått börjat inse att jag faktiskt måste lugna ner mig. Livet går inte att leva i 110 hela tiden, ibland kan det vara klokt att stanna upp och reflektera. Så samtidigt som jag skriver om allt jag ska göra så slänger jag in detta också. Tvetydigt kanske, ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0