Thought by Jennylee

Mörkret har omslutit staden och skänkt den sin lungnande blick. I ljuset av de flämtande stearinljusens sken och med syrligt sockrade svenska melodier klingande från högtalarna försöker jag fånga en känsla. Vilar de blå bakom ögonlocken och låter tankarna leva ut i det kaos de skapats för att låta sig fångas i vågskålens balans. En efter en läggs de på plats. Minne, tanke, framtid, dröm, vilja, känsla. Vilja, framtid, minne, tanke, känsla, dröm.

Såg en film på bio en dag. Med ögonen på duken och röd sammet under fingertopparna pågick livet framför mig i revy. Kärlek och sorg, vänskap och längtan. Mitt i allt detta kom en sak över mig. Det händer ofta men känslan är svår att greppa. Drömmaren. Reflektionen över att drömmarna tagit mig dit jag är idag. Dröm blir verklighet med lite bränsle i form av vilja. Nu finns nya utmaningar och öden att erövra. Är ämnad för mer än vad det finns energi och utrymme för en dag som denna. Det känns så självklart när det finns där men så lätt att glömma. Hade så inte varit fallet hade jag inte varit en stretande drömmare och rastlösheten hade inte knackat på likt en väntad långväga gäst.

Moto boy – Nite Time Is My Time

Vaknar med ett ryck. Kroppen är varm och fuktig av stressen. Drömde om dig. Du var fortfarande min men gjorde mig illa. Har inte drömt om dig på länge. Tankarna finns inte hos dig numer. Men du är den senaste som tog mitt hjärta. Ett hjärta alldeles för svårt för att greppas. Du var inte redo och jag var vilsen. I drömmen gjorde det ont. Känslan har följt mig under dagen klamrandes fast och gjorde sig påmind alltid fel. Fel tillfälle fel humör fel dag fel tid. Fel, fel, fel. Drömmen handlade inte om dig. Separationen har klätt sig i form av dig. Idag var en sådan dag. Lämnade en del av mitt hjärta i en stad. En vacker stad med en personlighet och hopp. Inte bara en stad lämnades utan även en resa med minnen att rama in i livets galleri. Placeras på hyllan mellan dårskap och sann lycka. Vissa kommer flyttas om, en del rentav glömmas och många kommer dammas av gång på gång. Minnen kommer ändra karaktär beroende på utveckling av det redan påbörjade. Många är statiska och redo att hängas på väggen som ett kärt minne av det förgångna som gärna gör sig påmint. Allt får dock inte plats än, har inte tagit an sin riktiga form. På en metro i NY började kanske resan mot något nytt. Det kan vara dagen som får saker att hända.

"Det började på linje F från..."

 

 

Vi kallar oss vänner det är svårt att vara. Ett du och ett jag i oharmoni. Det är lycka men i djupet finns en sinande brunn som behöver uppvaktning för att inte torka ut. En droppe är inte nog en olycka händer så lätt solens strålar skapar inte en oas. Kan idag vara dagen då en droppe blir till en vattenpuss som bildar en å som letar sig genom livet? Det impulsiva är en drivkraft som skapar en framtid och lugn. Ett andetag och tryggheten i att stanna. Se filmen om sitt liv med ögon som ler. Blicka ut över matinén där huvudrollen är en personlighet utöver en dröm. Var tanke blev en konstruktion värd att bygga vidare på. Drömen som ledde till sanningen. Sanningen som var verkligheten.