Thought by Jennylee

Passerar gatan ångest, gatan flärd och gatan längtan. Promenerar i ro utan att omvärlden tar plats. Min hemstad där jag blev början på det jag är idag och där det fanns otaliga du. Alla du lever annat liv alla jag lever så som sig bör. En nattlig promenad och livlösa själar passerar i revy. Kyrkan där så många liv startat, förenats och sörjts stoltserar med torget i bakgrunden. Drottninggatans kullersten möter conversens sulor. Den vackra staden som gett så mycket ångest och skänkt så mycket hopp. Dras tillbaka till då men med en självkänsla som är nu. Det nattliga livet med de konstiga människorna i små hus på landet och den ständiga ångesten får sin triumf på torget utanför den nattöppna restaurangen. Mitt nattliga Örebro.

Gil Scott-Heron – Where Did The Night Go