En iskall, höstlig vind
Springer och försöker hinna ikapp det skenande irret. Du kom tillbaks och tog din alltför välkända plats. Trängde dig på. Grep tag i det lilla som fanns kvar och slet. Slet och trampade. Trampade och slog.
På tjejfesten i Birkagatans fönster sjunger de Håkan. Jag kommer aldrig hit igen. Andas nattens sensommar. Ren och klar som vårens grönskande oskuldsfulla löv.
Förnuft mot känsla. Ilska mot sorg. Du mot jag. Förnuftet vet det känslan inte vill förstå. Det onda låter högre än det rationella. Vrålar sitt lömska skratt i natten. Klamrat i halmstrån som började segla bort mot en glömmande hel horisont i sakta mak. Ännu en dag är snart ett minne. Då kom du. Stormen som svepte bort allt hopp om en morgondag på ett stilla hav. Slet och drog. Trampade och slog.
Arg, arg, arg.
Every story has an end but every end is a start of something new..
Håkan Hellström – Nu Kan Du Få Mig Så Lätt
Kommentarer
Trackback
