Thought by Jennylee

Trevlig morgon med bra musik.

Nouvelle Vague - Ever fallen in love
Andreas Grega - Ta vad du vill
Markus Krunegård - Hela livet var ett disco
Amanda Jenssen - The Rebounder
Fibes oh Fibes - Run To You
Nouvelle Vague - Ca plan pour moi
Placebo - Running up that hill
Frida Hyvönen - Dirty Dancing
Lars Winnerbäck - Att fånga en fjäril
Russian Red - Cigarettes
Carla Bruni - L'amoureuse
The Streets - Blinded By The Lights

Insåg i morse att jag kanske ändå har ett par stänk av vuxet i min kropp. Tänkte på en väns vän som lever det där livet som man drömde om när man var ung. Bor i den lilla staden och har den finaste bilen, finaste våningen och helt enkelt det bästa köpta livet i den ständigt pågående kampen. Det där man drömde om. Men på vägen dit hinner det hända mycket, i sin strävan att lyckas förändras mycket, många byter stad och liv. Då kommer nya utmaningar och mål större och längre bort och man traskar vidare mot dem utan att se att man ju faktiskt redan lyckats med det där man drömde om. Egentligen är det bara att flytta hem så är det där livet här. Men det är inte intressant längre eftersom det nu finns nya mål att uppnå och andra människor att tävla mot. Det jag plötsligt insåg när jag gick där emd min latte Kungsgatan ner är att jag lagt ner hela grejjen. Det finns ingen att tävla mot, jag vinner ingenting på att jämföra mig med andra. har inte känt den strävan på väldigt, väldigt länge. Känns sorgligt med folk som fastnar i det. Sorgligt med folk som inte tar sig vidare utan ser livet som en tävling där den som har mest saker vinner. Jag är nog rätt vuxen trots allt.


Den fortsatta spellistan finns här
Sweet n sour