Thought by Jennylee

Belle and Sebastian – Is It Wicked Not To Care?

Packar, släpar, flyttar, rensar. Trött och ledsen. Rensar ur gammalt skräp med många minnen från en tid som var då. Då allt var en ändlös sommarnatt. Är inte där längre, nu är det kallt, grått och tomt. Är ledsen men stark vet att det finns en tid då det är fina minnen men till dess är det en tid av känslor. Tycker inte om känslor det är bekvämt att ha dem på behörigt avstånd. Vill må bra men är rädd att må dåligt rädd för att krascha ner i avgrunden. Tror inte avgrunden finns men vill inte ta reda på det. Låter det bubbla lite på ytan och sippra ut då och då tror det räcker så, hoppas det räcker så. Mår bra av att vara själv och göra saker för mig själv men det är då verkligheten kommer ikapp. Jag har alltid skyddat mig från den kalla verkligenheten genom människor. Andras känslor går att ta på men det är mina som gör skillnad för mig. Tror jag är på rätt väg. Bearbetar, processar och går vidare. Ska bara stanna upp ett slag och vila lite. Kanske inte är så farligt ändå?