Var det såhär det var?
Dras mellan sju olika världar. Paniken sitter på axeln och väntar på att hugga in. Gladare än på länge men minns sorgen lite för nära som en skugga som ständigt skymmer. Just nu är saker och ting väldigt fel tajming men är inte en person som säger stopp. Livrädd att låta det gå förlorat för att det inte går här och nu. Hoppas tiden går sakta och låter mig komma ikapp. Snälla, för min skull. Vill bara ha ett hjärta utan mellanslag.
Valde ändå ordet dras och inte slits. Kanske kan börja lita på den spirande känslan ändå utan rädsla för bakslag. Långsamma små steg.
Bilden från en av mina absoluta favoriter Garance Doré
Kommentarer
Trackback
