Thought by Jennylee

The Tarantula Waltz – Sthlm

Somna inte osams med dig själv. En storm drog förbi, kalla vindar och isande droppar som rinner längs kinden. Blickar ut över trygghetens hamn på andra sidan havet. Bortom dimman finns det jag vill ha, det ännu okända som ska bli till kapitel i min bok om mig. Låter stormen dra förbi. Ångest och gnagande tomhet. Slår in hjärtat noggrant i rosa kräpp med svarta sidenband. Prasslande kräpp som gör sig påmind vid för lösa knutar. Drar åt banden och tar nya steg bort. Slutar ge, behåller mig själv för en stund. Lägger de röda dansskorna på hyllan och bjuder upp mig själv till barfotadans genom snåren. Med tyll tar jag mig genom taggiga snår och inte allt för ärrad hoppas finna de öppna ängarna med svajande gräs i sommarvinden och med en himmel så klar som kristall.

Lyssnar och lär. Men med ett hjärta noga inslaget i rosa kräpp och svarta sidenband. Efter en helg med väl upparbetad ångest blev det slutligen söndag. Av alla veckans sju dagar är söndagen en frihetens dag. Det oväntadets dag, det hoppfullas dag. Summering av veckan där man själv väljer slutet. Avslut innan nya kapitel påbörjas med måndagens förväntan. Denna söndag var säng, soffa, säng, soffa. Städning - ut med det gamla men inte in med något nytt. Tillbaks på noll, dricker kaffe på ruta ett. Finaste vännen kom och låg i soffan till sällskapet av bröllopsfilmen med ljuva minnen av kommande lycka och gamla SATC-avsnitt. Vi drack te och drömde en stund.

Lyssnar på pianojazz och dricker vatten i vinglas. Syrenen doftar, den kalla sommarnatten sveper in genom fönstret på glänt. Ljusen är tända och de danska inredningsmagasinen hägrar. Ångesten gnager fortfarande och saknaden är stor idag men vrider om nyckeln och hoppas låset rostar.