Thought by Jennylee

HOFFMAESTRO – So You Do [Slimi Jimi Bubby Boy]
Pearl Jam – Alive

I'm still alive.. Vill inte tänka på hur eller varför men har känsel i fingrarna och pulsen ljuder. Återigen en helg där livet pågår som om det inte finns någon morgondag. Dekadensen slits i stycken när söndagen gryr. Landar, ibland mjukt ibland med en allt för tydlig duns. Likt nyårsraketer slår minnena ut i klara färger en blixt här en blixt där. Spekulationer som om jag inte vore del av mitt eget liv. Vill dansa i tyll utan omvärlden i min hand. Jag fanns på plats, inte som åskådare utan som huvudpersonen. Virvlar iväg i ett intensivt rus. Fredag Stureplan, lördag söder. Fredag X, Lördag X. Show must go on. Bekräftelse?

När det finns inom räckhåll men distansen är ett faktum är det lätt att tappa fokus. Ofokuserat tappade jag bort mig själv på vägen och gav. Jag vill faktiskt inte ge. Samlar de små smulorna som fortfarande finns att sopa upp. Det privata livet är mycket mer att uppskatta. Det privata livet där inte bekräftelsens ljuva sötma förför. Tycker om X, trivs med X och vill absolut ingenting mer än att det ska vara som det är, kanske. Svaret har inte jag. Så har jag dessutom världens bästa vän. Saknar henne på köksgolvet med Playmobilborgarna. Och fröken H som bara orkar. Det var två vänner det. Summering av helgen. Punkt.