Sitter på ett tåg mellan uppväxten och hem...
Sitter på ett tåg mellan uppväxten och hemstaden. Det är kyligt och sömnen svider i ögonen. I väskan finns en bok jag vill läsa, en bok jag borde läsa, en dator med jobb som borde bli gjort, en IPad med film som jag vill se och en kamera med bilder som borde redigeras. Tycker istället på +. Volymen i lurarna ökar och måsten borden och viljan lämnas obetänkta. De kommer ikapp. 19.45 närmare bestämt. Den här helgen har gett en tanke värd att tänka om och om igen. Aktiviteten har tagit över friden. Det roliga och spontana har blivit till ett måste och tiden räcker inte till. En helg fylls så lätt, blir till nästa eller nästa eller förresten nästa. En vacker vårdag när snödropparna blommar och knopparna slår ut så stänger jag in mig i mitt hem. I mina rum ska livet pågå medan jag är delaktig. I mitt hem. Jag. Ensam. När jag går ut mellan snödroppar och höstlöv tar jag ett andetag och låter leendet som leker i mungipan bli till ett klingande skratt. Då är jag redo att andas. Mellan vår och höst eller vinter och sommar. Vårens virvlande dans.
