Thought by Jennylee

Ferrari, Maserati, Rolls-Royce och en och annan Bentley glider förbi på South Kensingtons smågator i ett virrvarr. Caféer och boutiquer om vart annat. Affärsmän med mobilen i högsta hugg alltid redo för en ny trading en ny emission. Solen strålar och värmer de skandinaviska frusna axlarna, i kapp med solen, lik en en blomma som slår ut, blir kroppen varm och slappnar av. Den soltörstande huden får näring och energi. Strosar bland gamla hus och cottages, dörrar i olika färger som alla har ett hem där inne. En port till hemmets hjärta. Det är grönt och pelargonerna blommar i all sin prakt. Längs Themsen flockas folk för att se, fota, ströva och upptäcka. Ansikten som fångar sol och utsikt. Samma sol och samma utsikt som jag. Vid de små torgen säljs blommor i stånd och frukt plockas i påsar för att ätas, kanske i en park, kanske rentav utanför St Pauls Cathedral. En park i andlighetens tecken där grönskan är påtaglig och lugnet ett faktum. Gatusoparen tar en eftermiddagslur samtidigt som studenterna pratar morgonens tenta och den italienske turisten läser guidebok. Vi går längs grusgångar i skuggan av katedralens uråldriga byggnad och ser ut över kommersen på Millenium Bridge. TATEs raka linjer skymtar på andra sidan bron. Museet där gammalt möter nytt. Picasso samsas med Miro, Dalis intensiva världsåskådning binder besökarnas blickar och lågmälda samtal och reflektioner förs i varje hörn. Reflektioner som plockas med ut i solskenet som diskuteras vidare över en kopp te i Angles gränder där ju äldre desto bättre lyder. En resväska som rymmer resor från svunna tider eller varför inte en ring vars bärare sedan länge gått ur tiden. Krimskrams eller fynd? Betraktaren vet. Ett välordnat kaos till skillnad från Shoreditch ruffa yta och trendiga industrilokaler. Tiden har satt sina spår i huset som inte längre står. I solens strålar virvlar dammet. Grafittin lyser mot en smutsig tegelvägg och hoppet om räddning är förlorat.

När kvällen närmar sig och solen vandrar sin vana trogen mot andra breddgrader så låter vi natten föra oss ut i aftondans. En smal trappa upp, engelskt blommiga väggar, stearinljus och ett par flaskor rött. Champagnens förföriska bubblor i en förträfflig kombination med de svala ostronens sälta och vinägrettens syrliga smak. Utanför hör vi öldrickande engelsmän föra överdådiga konversationer och låter veckans bekymmer rinna bort i kapp med alkoholens berusning. Helgen är kommen och så även natten. En engelsk taxi i natten, jag och de fina vännerna sjunger i takt och otakt med till 80-talets så djupt förkrossande kärleksslingor. Dessa toner har mött många sorgsna hjärtan. Idag är vi glada, vi låter Londons natt svepa in genom det öppna fönstret.

Vi ler.

 

Belle and Sebastian – I Want The World To Stop