Världen
Himalayas kvinnor. Kvinnorna har tre månader på sig att skörda allt som ska livnära den isolerade byn under kommande året. De arbetar oavbrutet från gryning till mörkrets inbrott, medan männen är borta för att driva boskapen till saftigare betesmarker. Här berättar fyra generationer kvinnor om livet, drömmarna och männen i deras liv.
Fastnade framför ett program på SVT2. Himalayas kvinnor. Himlen är kornblå och vyerna obeskrivligt vackra. Lilla Tséphel ler och frågar, drömmer och vilar. Arbetet pågår i en miljö vi längtar till som ett semestermål i en katalog, ett vykort från långt borta. Där sliter hon dag ut och dag in, samlar mat och förnödenheter inför den kommande vintern. Lyckan ständigt närvarande men även en dröm om något annat. Drömmarna finns i allas våra liv. I Vasastan och på Himalayas stepper. Så nära men så långt bort, så lika men så olika. Tséphel frågar hur många mattor det finns att sitta på i flygplanet som svävar ovanför. Tséphel kommer aldrig sitta på ett flygplan inte heller gå i skolan. Hon drömmer om detta. Jag drömmer om att åka till hennes land, se den vy hon har för sina ögon varje dag. Tydligare än så här kan det inte bli. Vi har alla olika förutsättningar drömmar och mål men vi har alla ändå drömmarna gemensamt. Frågan är var lyckan finns? Innebär en dröm om något okänt olycka eller är det kanske bara ett filter? De lever ett hårt liv med stora sorger och mycket besvär. Trots detta är nyfikenheten stor och visdomen enorm.
Allt är flyktigt. Förlikar man sig med det blir allt lättare.
(Klicka på bilden för att se filmen)
Kommentarer
Trackback
