Thought by Jennylee

Vaknar med ett ryck. Kroppen är varm och fuktig av stressen. Drömde om dig. Du var fortfarande min men gjorde mig illa. Har inte drömt om dig på länge. Tankarna finns inte hos dig numer. Men du är den senaste som tog mitt hjärta. Ett hjärta alldeles för svårt för att greppas. Du var inte redo och jag var vilsen. I drömmen gjorde det ont. Känslan har följt mig under dagen klamrandes fast och gjorde sig påmind alltid fel. Fel tillfälle fel humör fel dag fel tid. Fel, fel, fel. Drömmen handlade inte om dig. Separationen har klätt sig i form av dig. Idag var en sådan dag. Lämnade en del av mitt hjärta i en stad. En vacker stad med en personlighet och hopp. Inte bara en stad lämnades utan även en resa med minnen att rama in i livets galleri. Placeras på hyllan mellan dårskap och sann lycka. Vissa kommer flyttas om, en del rentav glömmas och många kommer dammas av gång på gång. Minnen kommer ändra karaktär beroende på utveckling av det redan påbörjade. Många är statiska och redo att hängas på väggen som ett kärt minne av det förgångna som gärna gör sig påmint. Allt får dock inte plats än, har inte tagit an sin riktiga form. På en metro i NY började kanske resan mot något nytt. Det kan vara dagen som får saker att hända.

"Det började på linje F från..."